idag (räknat från 07.00) är en bra dag.

09.00 blev jag återigen uppkallad för att åka till sandviken och rädda (och mata) en frusen lillasyster i nöd. efter det fick jag dock några efterlängtade timmars sömn.

dagens promenader har bara varit trivsamma och temperaturen uthärdlig.

jag inskaffade mig en pizza och hann se gårdagens idol.

till kvällen väntar återigen idol. och imorgon ska jag på arbetsintervju.

jag är villig att erkänna. hela den här sökajobb grejen.

jag älskar det.

vill ha samtliga jobb och är lite rädd för att få ett så jag inte har möjlighet att ta alla de andra.

precis som med killar alltså.

fantastiskt!

det blev en för mig, mami och sakarías, mycket lång natt.

för alla er som har ett djur vet ni känslan som infinner sig när detta blir sjukt. jag vill, trots att jag                               har noll människobarn vid detta ögonblick, påstå att det är som när ens barn blir sjuk. det är iallafall en gissning jag vill ta.

och då gör det ont.

men på något sätt ser de moderskänslorna som kommer fram då till att sätta in alla extraresurser som går att få tag i vid ett sånt här tillfälle. i natten gick vi fem timmar i sträck. gick. i höstens första minusgrader. helt oberörda av värkande ben, rinnande snor och hungriga magar.

och när man går med en häst som har kolik kan man inte bara promenera själv. man bär sig själv. + 1.

och sen satt vi. inlindade i filtar, upplysta av ett kallt lysrör i stalltaket. väntandes. tittandes på hur vattendropparna från droppåsen en efter en sökte sig in i blodet. dropp dropp dropp.

det var vi. vi tre. och ett gäng stallspöken som satt där ute, framåt småtimmarna när veterinären lämnat oss sedan länge.

och lyckliga som vi var. när läget kändes stabilt. hade solen börjat leta sig upp när vi vandrade in till husets värme igen. 12 timmar blev vi där. vandrandes. sittandes. hoppfulla och ledsna. och då. när jag, samtidigt som min lilla syster steg upp och tog bussen till skolan, slog huvudet emot kudden, kom all den där tröttheten, träningsvärken och känslan av att vara genomborrad av en stor isborr, slåendes emot mig.  pang !

men när man ser ett par pigga ögon titta på en tacksamt är allting så värt allting.

månbacka är en vacker plats på hösten.

det är också en vacker plats på våren.

vintern.

och sommarn.

men hösten är lägligast nu. och den kommer i sin prakt.

pappa räknar äpplen som faller från trädet.

ena dagen: 505st. andra dagen: 464st.

han ser det som en intern tävling, den som tar reda på äpplen den dagen då det ramlat ner flest vinner.

men det är bara han som räknar, så då vinner han.

tv4play gör mig galen idag. jösses vad ledsen jag bli, när jag kommer hemkörandes sent. 00.04 är klockan och det är 1 grad ute. nästan vinter. fruktansvärt kallt. och utan vinterjacka. visserligen i en varm bil. men blickandes ut över kalla åkrar, medveten om att jag faktiskt inte har någon vinterjacka.

längtandes efter att se kvällens idolavsnitt. kvalet. håller för halva skärmen på datorn för att inte se på tv4s startsida vilka som gick vidare, tar mig in till tv4play och idolsajten och.. helvete. "här går alice och andreas vidare från kvalet". lätt bästa klippnamnet. eller?

och den höga vackra piedestal där jag satt det en gång i tiden, var den som herkules slutligen välte. en riktig akilleshäl.

kvällens biofilm var över förväntan. och trots mycket finanssnack så ger vi den här filmen bra betyg.

cause money never dies.

och i morse stod jag utanför arbetsförmedlingen och knackade på dörren i den iskalla morgonluften.

någon praktikplats hos fotograf roosmark ser det inte ut att bli, för bidrag kan jag inte få innan december och stockholm kostar pengar. bäst jag skaffar mig en egen framtid. så nu ska jag ut och fota jamila.

jag fick besök från järna till kvällningen igår.

agust som jagade vår bil på peace and love 2010.

agust är på väg till norge och det blev ett hejdå. han fick klappa kattungarna och titta på 28an.

ynglingen åkte nyss vidare mot sin framtid och sitt arbete.

jag sitter hemma utan arbete. men det är okej!

det har blivit en väldigt lillös helg så därför tyckte vi att det var dags att slå oss ihop och se en film ikväll.

vad det blir låter vi vara osagt tills då att vi äntrar filmstaden.

adjöcken!

jag får spunk. pshykbryt och tuppjuck.

ty jag är alldeles urled på att inte vara den som bringar hem brödet till familjen.

eller till mig själv åtminstone.

jag har fått möjlighet att gå ett utbildningsår i stockholm som lärling hos en makalöst kunnig fotograf.

och det är nu livet drar i mig igen. axeldjuren. ängeln och djävulen, från varsitt håll.

och inte vet jag vem som drar vart, och kanske är det inte dom, utan jag. stackars de små, jag skyller dem för mitt i detta nus kluvna inre.

blir så glad när jag ser att daniel norberg sökte till idol slutligen.

jag gör nog bäst i att inte säga någonting. annat än att vi lämnade tillbaka honom.

thebigones (dom stora. päronen. mami+papi) har köpt ett hus. till.

precis när vårat eget nått den optimala känslan av hemma.  är det dags att börja på någonting nytt.

tack och lov handlar det inte om ett boningshus för vår del.

utan om någonting annat. ja, någonting annat ska dom göra där.

men först, pimp my house. det ser rätt jävligt ut.

ungefär som ett kråkslott. i hemlighet är jag rädd att det ska falla ihop som drömkåken, men väggarna känns robusta och hållbara.

28an kallas det alltså. och ligger, ja.. hundra meter ifrån gården. ja vår gård, den vi bor på just nu. och ska fortsätta bo på.

det stället öppnar upp för optimala myskvällar med kompisar för min del totalt föräldrafritt med tanke på min nuvarande bostadssituation. det är stor och fint (i min framtidsvision) och det idealiska stället för framtida poolpartyn. välkommen på en rundvisning anytime!

.

ja jag visste väl att den här dagen skulle komma förr eller senare

men jag känner mig vilsen och ensam och utstött och blöt.

COME ON FACEBOOK YOU CAN DO IT !!

idag tänkte jag officiellt, trots mina arton år, göra mitt första läkarbesök på egen hand. okej jag erkänner mamma kanske har hängt med lite väl länge på de där besöken men det behövs alltid lite support vid sådana tillfällen.

idag skulle jag klara mig själv. och det gjorde jag.

tills lil kom rusande genom sjukhuskorridoren när jag precis tog klivet över tröskeln in till doktorn.

hehe. hon hann med in.

hon bjöd mig på latte. den doftar ljuvligt men smakar sorgsen vinter. det tycker lil. hon tycker bilen luktar som hennes depression och tömde därför ut min latte i bilen. på min rumpa. score!

låt mig säga såhär. jag satt i kaffe på vägen hem. men lil tycker numera att min bil luktar gott.

nej inte kharma.

jag är garanterat infekterad av någonting och föredrar sockerdricka och sängen.

och helvete vad jag saknar det här.

det skär i mig när jag inser att tiden är så maktfull.

och värmer i mig när jag minns allt det vackra vi haft.

men jag hatar det som tar det ifrån mig.

kärlek äter kärlek. och bro's går inte före hoe's. inte alltid.

inte om man trillar över till den onda sidan. jag håller i mig.

nu

jag måste erkänna att det går .. sådär .. med att skaffa ett jobb.

från början var jag öppen för allt, och var ett andetag från att säga ja till stockholm. jag hade nog sagt ja till det mesta faktiskt, jag sökte förnyelse. men stureplan i all ära, fick mig att bara älska allt här ännu mer.

jag kan väl inte vara den första i det här landet att erkänna att jag älskar sandviken ? jag älskar gävle! och framför allt så älskar jag alla som bor här.

men inte får jag något jobb eller.

MEN!

så damp det ner. ett brev på posten. med texten "URGENT" i rött på framsidan. det var addreserat till mig. och inuti fanns det ett vackert litet brev på ett språk jag inte förstod.

mlle sara.

är något i stil med, mouadmoaselle.

lil fick översätta det. och det var så vackert såsom att jag blivit anställd. i en nöjespark. jag får resa betald och åker i oktober. jag ska arbeta med det jag har arbetat med där hela sommaren. de tyckte det var roligt att få mig tillbaka.

dessvärre var det inte min park. furuvik. MEN!! jag har i sommar uppenbarligen också varit anställd, och nu blivit återanställd, vid världens kanske mest fantastiska park. disneyland paris.

och med inte ett ord franska i bagaget men dock en fransyska, kanske jag åker. kanske inte.

livets lotteri gav mig trots allt en fin möjlighet här. men sandviken i all ära. jag är kluven!

är det så att har har krossat mig en gång kan han göra det igen? har han då säsongskort på mig ? kan han då när som helst dra sitt kort och komma in i mitt liv.säsongskort för att krossa mig. och sedan lämna när han vill. eftersom jag i min teori känner mig som en nöjespark kan jag inte följa efter. för jag är stor och går inte att flytta på. men han kan smita ut hur som helst, och komma tillbaka, han har ju säsongskort. fast när säsongen tar slut. visst måste väl säsongen ta slut? det kan väl inte finnas någon som gäller föralltid? ett föralltid kort? betyder det då att han har sitt fripass, sedan när gränsen är nådd, säsongen är slut och grindarna stängs, är han utesluten. för då fungerar inte kortet mer. och jag släpper inte in. jag tror det är stängt för säsongen nu.

och jag borde inte be om drama. nog för att sommaren varit som en dokusåpa. vi hade det skönt med en paus.

jag har aldrig duschat så länge som idag och varmvattnet tog inte heller slut.

de satt på sakarías idag. amanda satt på honom. de borde ha varit jag som gjorde det. men för att ge honom en framtid måste jag säkra min egen först. och jag är ung och kluven och mitt i säsongen för att hitta mig själv.

ja. det är ju alltid säsong för något.

det blev ramaskri igår och jag önskar de som är missnöjda över det "kaosartade" resultatet SD ca 6% kunde vara lite glada över övriga 94% av sveriges befolkning istället för att alltid se det negativa i saker. det finns alltid en bråkstake i klassen. jag är åsiktslös och behöver läsa på om detta partiet i fråga innan jag uttalar mig,

tack för att tavlan är övervägande blå!

nu åker jag iväg till gävle för valvaka med oerhört trevligt sällskap.

och rör inte min statsminister !

ACK  så länge jag har kämpat med att försöka se socialdemokraternas partisymbol som den ros jag nyligen fått veta att den är. det är fortfarande för mig en omöjlighet, och det är ingen ond, bitter envishet som gör så jag inte försöker på riktigt i den här frågan, för försöker det gör jag, att se att det föreställer en ros. och att jag sedan första gången jag såg den sett en papegoja där istället för denna ros, är för omvärlden en omöjlighet att förstå.

så snälla titta, jag har försökt rita ut vad jag menar, SER NI INTE PAPEGOJAN!?!?!!

okej klart jag föll dit. litegrann. im not a robot sarom såg jag. och det är jag väl inte heller. kanske lite robotlikt yttre. but im only human on the inside. iceman.

men i ärlighetens namn föll jag inte. utan stod där på bassängkanten, kände vinden drog tag, miste kontrollen och stängde ögonen. visste att slutet var nära och att det kalla vattnet snart skulle slå emot mig. väntade. väntade. kände det där ögonblicket när man mister balansen bli längre och längre och så bara. nää. inte nej, inte okej, utan ett riktigt nää. så stod jag stabilt kvar på poolkanten. knappt där. en bit bort. det var lugnt.

lite besviken och extremt lättat. i'd rather hurt then feel nothing at all.

det är ganska skönt att inte feela någonting ibland.

någonting som en gång var någonting så vackert.

det finns inget jag gillar så mycket som livet.

och idag mår jag bra!

när vi igår mötte barney stinson på interpool blev kvällen fulländad.

alkoholfria drycker intogs och en runda till en maxad snabbmatskedja på söder där avslagna näsor har tillhåll.

ingenting gick som vi ville men allting blev ändå så bra.

jag har miserabla sugmärken spridda över min kropp. närmare bestämt tolv stycken. dessa är inte resultatet efter en tom kharma kväll följ av en bit mat och en biltur. utan snarare det ekg som togs tidigare idag.

dessvärre var inte omgivningen medveten om detta faktum.

och jag kan ha tagits för att ha umgåtts med någon med sugmärkes fetish.

hela grejen känns okej och mina ekg märken borde försvinna inom ett par dagar. fram tills dess gäller kläder utan urrigning och med långa ärmar och ben.

obetydelselöst för resterande körde jag hem nykter inatt med näsblodet droppande.

godnatt 03.46

jag vill inte se mig själv som en sjukhusråtta vid den här tiden i livet, och inte är jag det heller. visserligen ska jag även idag uppsöka läkare. mestadels för att hålla mitt körkort vid liv.

och går det hela för sig, så är det jag som kör ikväll ! igen!

mina förväntningar om att uppsalas universitetssjukhus är det ultimata sjukhuset. föll pladask i en isvak idag.

kanske var det bara för att mitt möte, mitt besök, till genetikavdelningen, inte låg i samma hus som resterande sjukdomar. nej. byggnaden jag var kallad till var mer ett universitet. och liknade mer en modern gymnasieskola med föråldrade elever. stackars sekreteraren sken upp när jag klev innanför dörren och utropade "nämen är det sara?". jag har mycket lugna sjukhusnerver men här började pulsen öka och jag kände mig som den ende besökaren på den här platsen sedan en röd regering. till en början fick jag undersökas i en konferenssal och sedan förflyttas runt i skolan i jakt på bättre miljö. jag var bergssäker ett tag på att hon skulle slänga in mig i ett klassrum och använda mig i en föreläsning om extrem genetik. och min proffessor. läkaren. yttrade innan hon tog fram den enorma sprutan (och jag menar det verkligen. jag är inte spruträdd och jag skulle aldrig säga 2decimeters spruta om jag inte menade det. vi snackar riktig gammeldags "totte går till doktorn" spruta) att det här var verkligen inte någonting hon gjorde var dag. efter första sticken frågade hon mig om hon trodde det var bäst hon hämtade hjälp direkt, eller om hon fick göra ett nytt försök. jag röstade på hjälp men professorns röst vägde tydligen dubbelt och så var hon in i armen igen och rotade efter blodkärl. det slutade med tre hål och hjälp innan saken var kirrad och nu är mitt blod på väg till holland för odling ! det lovade att höra av sig om ett år.

en mycket trevlig stad. där ska jag bo.

godmorgon medborgare!

klockan är 09.41 och jag ska ta mig iväg till uppsala omgående.

ta några tester som ska odlas i ett laboratorium kommande år.

jag ser mig redan som dömd att välja en annan karriär men om dom kunde plussa några kilo på mig eller åtminstone ge mig en bra förklaring så vore det inte fy skam.

solen skiner iallafall och nu ska vi se om uppsala har någonting vackert att bjuda på .

är alla dessa äpplen till meningslöshet ? framvuxna. fallna. och bortkastade.

och en bild för att minnas förra årets kull. kullar!

om jag tar ut ett skott ur mig

planterar det djupt in i dig

en gång när du ej tittar dit

en olyckshändelse med flit

och om jag ger det rikt med vatten

håller om den hela natten

växer den då upp till slut

och genom hjärtat tittar ut

och kanske saknar den en vän

förbrilt försöker hitta hem

ser du mig, när jag då står

så nära så att blomman når

att från ditt hjärta binda sig

med blomman som når ut från mig

vad gör du med mig, jag mig inte förmår

kunna hålla balansen ty den dör när jag går

för ack huvudet snurrar och världen försvinner

och händerna darrar och kroppen den brinner

strukturer och kindben, två läppar som rör

en haka och ögon, bort från mänsklighet dör

en hand och en smekning, en snurr och ett ord

en jakt och förtvivlan, ett rop efter mod

fly från det enda, och söka nått mer

förvisad och lämnad, för stolt för att be

jag väntar jag väntar, för att vänta är tryggt

men murarna faller i den lövhög jag byggt

ta mig, håll mig, och släpp inte nu

för en viskning i själen, sa att det'et var du.

och här skulle det inte stå någonting alls. men jag kan inte radera inlägg. för jag vet inte hur man gör.

jag publicerar inte allt ändå.

håller det kvar.

skriver lite mer. skriver lite annat.

och lägger mig ner för att tänka en stund. fast det är inte sant. jag lägger mig aldrig för att tänka. tänka gör jag annars. när jag gör annat.

och när man ligger ner vill man då bara tänka på ingenting. eller någonting.

ungefär som någon en gång sa.

"jag vill inte ha dig. jag vill inte ha nån annan heller. men jag vill ha någon, och kanske vill jag ha dig ändå"

i min dators stilla sinnes tro kommer jag pumpa ut så mycket skrivet för minnes skull innan det försvinner.

jag behöver helt enkelt lite frukost.

den kvällen. igår alltså, var det tjejkväll. jag berebi tucker fia och natte var på 09 09 dagen. åt mat och gick på salt bio. som det var delade meningar efteråt om. jag gillade den. för jag fattade ingenting mestadels. och det gillar jag. då iallafall.

nu orkar jag inte med de jefla snacker om skitåren på spotify så jag sticker. till stockholm och grönalund med furuvik för personalavslutning, karusellåkande och hoffmaestro. VIHÖRS!

den natten missade vi robins 19års fest. och trots att vi sörjde den tillställningen i våra fulla sinnens bruk, så kunde vi inte undhålla oss den glädjen vi hade med oss. vi sticker nu. för det var dags. och vi tåg natttåget till arlanda.

kanske sa vi inget till någon för att vi inte trodde att någon skulle bry sig. kanske för att ingen skulle sakna oss. eller bara för att vi inte ville att någon skulle veta. iallavildafall så somnade vi där. på arlanda. rätt upp och ner. på det hårda golvet. gömda bakom en omklädningsrumsliknande ställning som vi hittade i ett hörn. tacka busarna för att vi kan sova var som helst, jag och hermelinen. och sen vaknade vi. och när vi insåg att hela världen anlänt till vår byggnad i de tidiga morgontimmarna ställde vi oss i en idollång kö med en kille från paradiset. cimon var lika trött som vi och betydligt mer flygrädd. än lil. men jag, fan vad flygrädd.

ANTALYA stod det. och så lyfte primera air på det mest magnifika sätt vi skådat.

jag hade planerat in en fika med fridaT till eftermiddagen, och sikade tiden 15.30 extravagant. bra fika. jag gillar frida. och jag gillar fika. i det här fallet till och med en sweetchilikycklingmacka. tjejprat blir ofta väldigt aggressivt och när den nådde den högsta nivån styrde jag mig själv vidare till sandviken för att äta. igen. med mami och liten. min diet går för tillfället bättre än någonsin.

kvällen nådde sin höjdpunkt i och med idol, och nu har ännu en arbetslösdag i mitt liv passerat extremt innehållsrik för att vara just, arbetslös.

och fridafridaTETE. de kallar de inte S-VIKEN för intet.

och så bra allting var!