såhär i efterhand tycker jag filmen var rätt bra. den är vacker. eller inte vacker på något sätt. men fin att titta på. ljuset faller bra. men det var ansträngande att se den.

lär känna ditt hår, din nacke, och alla dina t-shirts

den som säljer flest får demon.

det här är inte alls vad jag vill lika vid, eller kalla för, ett beroende.

vill inte att ni egentligen ska förstå ett enda ord av vad jag säger. eller kanske vill jag att ni ska förstå orden, men inte hur jag satt ihop dem. just nu vill jag bara gå i min egen värld. trallande. den är så vacker just nu.

har sedan jag vaknade imorse ihärdigt kämpat emot trötthet. slagits av brutala vågor av begär efter sömn gång på gång efter gång. beslutade mig för att den här gången inte falla för det lockande begär som nästlade mig runt sitt kortaste finger, och kan sådär vid 21.23 tacksamt medge att jag inte plaskade ner i en pöl av drömmar. men nu, vid 21.23, när tiden för att sova nått mig. tiden då det blev okej. en stund då jag samvetslöst kan hissas ner i en djup mysigt drömvärld. lockar det inte mer. det har blivit okej, tillåtet och förmodligen även rekommenderat. var det här lusten, begäret och attraktionen försvann? nu när den osynliga ridån över till fiendens mark blåst bort och delat sig för luften. är det okej att bo kvar på sin sida av berlinmuren så länge den inte står där?

jag har gått för långt

känner att twitter är det nya faceblogg.

vill prioritera om saker men grämer mig för att göra det.

klockan ringde 05.00. en tid som kändes helt okej. inte bara förhållandevis utan helt över lag okej.
kanske beror det på helgens beslut om att göra vintern mörkare. kanske för att jag somnade i tid för min egen skull.
nu bär det av till sandviken för att hämta tjänstebil och tjänsteman. och sedan ska vi alla tre vidare mot dalarna för casioutbildning.

jag äter enormt mycket bananer. i teorin.